Tänk en tanke

På något sätt känns det som om att världen är väldigt liten. Jag vet inte hur, men alla tittar på mig när jag går där i mörkret på den vita knastrande vägen. Den glittriga snön bara pudrar ner från himlen och landar på mina ögonfransar. Jag känner mig lycklig, glad, ledsen och bortskämd. Jag har nästan allt som inte vissa andra barn har. De som bor i hettan utan vatten, eller de som bor mitt på gatan med kanske bara en kudde att sova på, istället för tre som jag har.

Just nu sitter jag i mitt mörka rum med tända ljus och bara tänker. De människor som har det jobbigt är värda en tanke åt dem. Åh, jag skulle vilja åka till alla som har det svårt och ge dem vatten, mat, kläder, täcken, madrasser. ALLT. Som jag men inte de har.